I skidbacken

20 februari, 2014 § Lämna en kommentar

Sista snön i backen, vintern kryper undan, dags för ett sista åk. Ett sista åk innan hemfärden och varm oboy.

Sedan mot vår

Och sommar

Annonser

And we sang the outdoor song

18 januari, 2014 § Lämna en kommentar

for snowy weather……

DSCF0477-Redigera

 

En nyårsafton

5 januari, 2014 § Lämna en kommentar

DSCF0440-Redigera-2

Det är nästan 30 år sedan vi firade nyår ihop senast, Lelle och jag. 30 år och en otalig massa mil, han i sina skor, jag i mina. Då för 30 år sedan hamnade vi i en bygdegård ute på på någon mörk plats. Vi hade skaffat hemkört båda två, det blev en helkväll därute.

Denna gången är vi hemma hos oss, inget hemkört men väl några goda pilsner. Festligheterna är lugnare och kretsar mer runt maten och sällskapet. Det händer mycket på 30 år, man utvecklas, förändras och formas. Svårt att inte göra det på livets oförutsägbara resa. Inte kunde man då, en nyårsafton på -80 talet föreställa sig att vi skulle sitta här så långt senare och fira tillsammans igen, sitta ned och snacka som om de 30 åren aldrig gått. En av livets alla märkliga turer.

Tiden och livet hör ihop, de flödar var för sig, men ändå sida vid sida. Var och en på sitt sätt omöjliga att påverka. Jag märker det på mig själv och min fru och på barnen. En dag börjar de skolan, nästa flyttar de hemifrån, startar upp sitt eget liv.

Och jag märker det på våra djur. Tiden går och en av de tunga sakerna med hundar och katter är att deras liv är så oerhört mycket kortare än vårt eget. 10, 11, kanske 12 år eller mer, men de tar ändå slut, till sist stå man där vid vägs ände.

Decemberkänsla

22 december, 2013 § 5 kommentarer

_MG_0493-Redigera

Decemberkänsla, julkänsla. Som att låta kropp och själ gå ner i varv, låta mörkret omsluta sinnet. Försöka gå i idé.

Skolavslutning i kyrkan. Jag tycker att oavsett religion, oavsett vad man än väljer att tro eller inte tro på så finns det en speciell stämning i skolavslutningar som hålls i kyrkan. I dag är det så långt ifrån vår barndoms nästan ödesmättade avslutningsmässor som det kan komma.

Och budskap om fred, frid och kärlek är väl sällan fel, kanske det är av mindre betydelse om man tror på samma sak som den som levererar budskapen, kanske ska man försöka se kärnan i budskapen.

Frid, julefrid har blivit ett ledord i hemmet. Efter att i många år åkt runt för att hinna med att träffa så många som möjligt på julafton, stannande vi upp och ifrågasatte oss själva. Vi kom fram till att det funkade inte, vi stressade oss själva och barnen, det blev mer bråk än mys och en dag som kan vara helt underbar kändes ofta lite misslyckad. Vi insåg att julefrid måste man skapa, det är inget man får. Sedan vi kom till denna insikt  har vi spenderat julafton hemma, i lugn och ro, låtit dagen komma som den gör. Inte för att vi inte vill umgås med släkt och vänner utan mer för vår egen skull, för oss själva och för barnen.

Ganska skönt att någon dag om året kunna luta sig tillbaka och bara vara tillsammans med familjen.

Dan före dan före dan är det lite uppesittarkväll för mig. Ingen matlagning, eller dopp i grytan, det ligger inte så mycket för mig och det sista pysslet hinner jag fixa under morgondagen.

Jag sitter mest och väntar på att Tomten ska komma, snart kommer han!

God Jul på er, alla därute! Jag hoppas ni får en lugn och skön jul!

Harmoni, kärlek, bilder och musik

20 december, 2013 § 1 kommentar

_MG_0434-Redigera-2

Pecha Kucha torsdagen den 12:e. En kväll som går lite i kärlekens tecken, säkert och inspirerande guidat av Daniel Sanjay Hansson som är konferencier. Bland mycket annat lär vi oss om fem sätt att visa sin kärlek, vi får höra om kärleken till film, kärleken till Jesus och till Finland. Som avslutning en intressant berättelse om att komma i kontakt med sig själv. Om att stänga av tankarna och lyssna på sig själv, hitta det som man ofta söker men som alltid finns inom dig, bara du hör och ser det. Lyssna till din egen tystnad och fokusera på den så finner du det du söker, närmre än du tror, både kärlek och harmoni.

Stämningen är tät under hela kvällen men under sista föreläsningen blir det nästan andäktigt. Någon går spontant fram och kysser sin partner, känslorna  blir för stora att hålla inne.

Jag börjar att fundera på när jag själv blir som mest harmonisk och visst är det under de tillfällen när jag släpper alla tankar och funderingar, fokuserar på stunden och nuet. Oavsett om det är ett speciellt tillfälle eller bara en vanlig vardagsmorgon, en av dem i det där långa pärlbandet av morgnar.

Minns tiden när jag tränade och tävlade hund, en underbar tid på många sätt och vis även om den var ansträngande. Jag har tidigare skrivit lite om hur det kändes inuti mig, en eld, en brand, som att blodet kokade. Men det var inte allt, när jag tränade och tävlade fokuserade jag och lät mig uppslukas av mig, hunden och det som var väsentligt för stunden. Det var som meditation, att få kontakt med mig själv och skärma av det som fanns runt omkring. Att dansa med sig själv.

Jag kan uppleva en snarlik känsla med fotografering. När slutaren börjar gå, när jag hittar min berättelse, då försvinner omvärlden som i dimma. Det blir jag och det jag fotograferar, vi två.

Blir det bra då? Tja det beror på vem som ser bilden. Kanske inte i det stora hela, men då och då enligt mina egna tankar och visioner. Det viktiga för mig är oftast den egna känslan i fotograferingen, den egna känslan och de upplevelser som fotograferingen ger. Möten med människor, samtal och berättelser ur olika liv. Möten med landskap och miljöer, möten som jag beskriver på mitt vis. Möten mellan oss två.

Och visst blir jag glad när en vän som jag träffar alldeles för sällan skriver och berömmer några av mina bilder, det värmer djup i hjärtat.

Det finns många som säger sig kunna och veta vad som är en bra bild, något som jag själv har svårt att veta. Kanske kan jag för lite om bilder, eller så är det till min fördel att jag kan så lite.

Bilder och musik är ganska likt för mig, vad är bra musik? Är det bra när någon slags elitister sätter en stämpel på det?  Eller finns det, hemska tanke, en myndighet som klassificerar musik efter hur bra den ska vara? Förhoppningsvis inte, musik handlar om så mycket mer.

Thåström och Gessle, två artister som gått sin egen väg och gjort det de tror på. Men gör den ena bättre musik än den andra? Som jag ser det, eller snarare hör det är det inga tveksamheter. Visst sjunger jag med när Gessles trallvänliga pop strömmar ur radion, jag sitter där i bilen, nynnar och det är svårt att inte känna sig lite glad. Visst blir jag berörd av Gessles musik, hur mycket jag än skulle vilja förtränga det.

Men när jag hör Thåströms röst går det rysningar i kroppen, när han målar upp sina berättelser är det som kärlek. Text, musik och rösten sammanstrålar till en upplevelse som i det närmaste kan beskrivas som fysisk, det är en helt annan nivå.

Men det är för mig, någon annan upplever det säkert tvärtom. Och precis så funkar bilder, tror jag.

Nästa steg, vad händer om man jämför dessa svenska musikgiganter med något av alla de fantastiska lokala band jag träffat på under de senaste åren. Crank, Screamleaf, Kvartiåtta, Up the Hill, Browsing Collection och många fler, är giganterna bättre än dessa band? Dessa killar och tjejer som sliter i källarlokaler på sin fritid, som lägger en tiondel eller mindre av den tiden som mer professionella artister lägger på att skapa musik och repa. Är deras musik sämre? Nej, inte om du frågar mig, jag har haft en hel del av de största musikupplevelserna på de här små scenerna. De gör fantastiska saker för sin egen skull med en extrem tidsbegränsning.

Musik och bilder kan ge så olika upplevelser beroende på vilka stämningar de triggar, vilken situation du befinner dig i och vad du för stunden är mottaglig för. Jag tror det funkar ganska likt.

Och visst är det så att både när man lyssnar på bra musik och tittar på bra bilder så kan man stänga av tankarna och lyssna till sig själv, guidad av musiken eller bilden. Man hittar det man söker på något sätt och inser, det finns ju inom en.

Ganska likt, eller hur?

Bilden? Thomas och Molly, kontakt, harmoni och kärlek i en och samma bild.

Som musik

Lucia

13 december, 2013 § Lämna en kommentar

Skön tid, Luciatid.

Underbart att uppleva lussetågen och kul att se att så många barn glädjs åt att vara med i lussandet. Sitter och lyssnar på Musikhjälpen, ytterligare ett ljus i mörkret som ger hopp i de mörka tider som råder i Sverige. I några dagar har det nästan bara kommit positiva nyheter om hur det kan vara när människor gör gott och man blir varm i själen, det finns hopp!

Mörkermänniskorna har kravlat tillbaka under sina stenar igen, i alla fall för några dagar. Låt oss se tillsammans se till att de stannar där!

Där jag bott

8 december, 2013 § Lämna en kommentar

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade oskarströmAnders Reitmaier's Fotoblogg.

%d bloggare gillar detta: