Nytt på hemsidan

1 april, 2014 § Lämna en kommentar

Hemsidan reitmaier.se fortsätter att trilla på plats, nytt på sidan: Dagbok

 

Gå gärna in och följ den sidan med

Från Pappa

30 mars, 2014 § 3 kommentarer

DSCF1486-Redigera

Releasefest för Per Granbergs soloplatta ”Det bor en cirkus i mitt huvud”. En av de bästa svenska skivorna jag hört på länge. Och en underbart vacker releasefest, musik när den är som bäst! Känslan av närhet finns i varje strof, varje accord, varje tangentslag och i varje rytm. Närheten av musikerna och framförallt Per själv.

En av låtarna, ”Mn son” klättrar direkt upp på listan med de fem låtarna som berör mig mest. En låt om att vara pappa och den omätbara stolthet och kärlek man känner för sina barn.

Ute i foajén satt det anslagstavlor där pappor fick skriva en lapp till sina barn. En oerhört god idé, varför inte göra så på fler platser?

Sedan samma sak för alla mammor.

Kanske kan vi överösa världen med kärlek till sist, det bästa vapnet mot all ondska och allt hat som frodas runt omkring oss! Låt oss dränka mörkret!

Och glöm aldrig det Jennifer, Samuel, Lisa och Lucas: jag älskar er och är så oerhört stolt över er!

Filar och pysslar

30 mars, 2014 § Lämna en kommentar

Efter alla dessa år börjar sakta min hemsida ta form! Jag har velat bygga om min sida länge, men inte riktigt hittat hur jag vill ha den. Grunddragen har varit klara,  jag har hela tiden haft klart för mig hur sidan ska vara, men inte hur den skulle se ut, men nu har det börjat trilla på plats!   Än så länge ser det ut så här: reitmaier.se  Gå gärna in och kika, jag återkommer med mer info när de andra sakerna börjar komma på plats!

Punk´s not dead…..

11 mars, 2014 § Lämna en kommentar

Kajskjulet 20140228

5 mars, 2014 § Lämna en kommentar

Om idoler

2 mars, 2014 § 1 kommentar

DSCF1031-Redigera

Idol är kanske inte det första jag tar upp när vi diskuterar musik. Sanning att säga så tycker jag att det är en ganska ointressant företeelse, det är inte på det sättet man ska lyfta fram nya talanger. Men det är svårt att inte ta del av det även om jag är intresserad eller ej, trots att jag inte följer programmet gör mediahypen att jag blir uppdaterad vare sig jag vill eller inte.

Och visst har jag blivit berörd av den där fantastiska rösten. Och även jag tilltalas liksom många andra, kanske framförallt i den kvinnliga delen av publiken, av ett farligt yttre. Det vilda och samtidigt sårbara, det otämjda som lockar till att tämjas. En klassisk rockstjärneattityd.

En av de saker som slår mig denna fredagskväll, när Jay Smith går upp på Kajskjulets scen, är just det. Hur ljuset tänds i ögonen på en stor del av den kvinnliga delen i publiken. Som ett One Direction för vuxna. Om det är idolstatusen, Jay Smiths utstrålning eller det vilda och sårbara som ligger som en aura runt honom är svårt att säga. Men det finns där, ljuset, i ögonen.

En annan sak som slår mig är att tvproduktionerna aldrig kom i närheten av att göra vare sig hans fantastiska röst eller hans enorma musikalitet rättvisa.

Känslan jag får är att han är låten, han är texten, han är ackorden och riffen, han är den enskilda strängen på gitarren, den enskilda tonarten som manas fram ur strupen. Det ger gåshud över hela min kropp.

Innan Jay Smith äntrar scenen har Oliver Reid från Halmstadgruppen Screamleaf gått på. Han gör en akustisk och avskalad spelning med stor passion. Inte samma musikalitet som Jay, inte än, men helt klart på rätt väg. Och vem skulle väl kunna mäta sig fullt ut med den musikalitet som Jay Smith visar upp?

Olivers spelning bygger på känsla, dynamik, inlevelse  och vilja. För mig blir det kvällens behållning.

Det ger mig hopp.

Hopp om att idoler kan födas i en värld utanför tvrutan.

20 år

23 februari, 2014 § 5 kommentarer

_MG_2151-Redigera-Redigera

Om jag bara kunde minnas, var det höst eller vår?

Om jag bara kunde minnas

20 år är en lång tid och det hinner hända mycket i en människas liv

Jag hann med min barndom, minns inte särskilt mycket av de första åren. Har sett en bild när jag åker bobbycar med farsan i vardagsrummet. Han ser glad ut, jag med. Någon bild med morsan som kan vara ett minne, en djurpark någonstans.

Jag hann börja lekis, ta mig igenom låg och mellanstadiet och börja högstadiet. Jag hann gå igenom ungdomens identitetssökande. Rastlösa kvällar, först på Oskarströms och sedan Halmstads gator. Jag hann med den första fyllan. Jag hann bli vild och lugn igen.

Jag hann få min första kyss och jag hann ligga med en tjej för första gången efter lång tids trånande. Inget rulla runt bland mjuka kuddar som på film, mer fumligt, valhänt och trevande.

Jag hann göra lumpen, men det vetefan om det gjorde mig till man.

Jag hann skaffa min första hund, vilket med tiden skulle föra mig längs stigar jag aldrig kunnat ana.

20 år är en lång tid, det hinner hända mycket…

Men om jag bara kunde minnas…

Vi träffades av en slump, en av de där omständigheterna där allt stämde just där, just då. Ett modigt beslut av en blyg man, ett telefonsamtal, en utsträckt hand, en chansning.

Vi stod där vid Toftasjön, min blivande fru och jag. Minnet av hennes leende finns kvar, hon ler inte lika ofta nuförtiden, men när hon gör det blir jag varm i hjärtat. Ibland kan jag blunda och se det framför mig, det där leendet. Leendet, sjön och hennes lägenhet på Vallås. Tv:n som bara hade en färg, gul. Vi satt och tittade på Dokument utifrån,  alla såg ut som de drabbats av akut gulsot.

Mitt mod var förbrukat efter telefonsamtalet, hon frågade om jag var blyg, vi kysstes för första gången. Kysstes till Dokument Utifrån, där alla hade gula ansikten

Nej, vi har inte levt ett liv på rosa moln. Det har funnits tillfällen när jag tänkt nu går jag min väg och det har funnits tillfällen när hon har tänkt att nu går hon sin väg.

Jag förstår henne, jag är ingen lätt människa att leva med. Men jag är jag

20 år är lång tid

Många dagars kamp för att sakta växa samman. Tider med hårda ord och tårar, som en prövning på om vi verkligen ska växa samman. Men också dagar med kärlek och förståelse, de där dagarna som blir som klister mellan två människor.

Dagarna som får kärlek och förståelse att bli djupare för varje år

Här står vi nu, vi och vår familj. Vi har tagit oss igenom de prövningar som ligger bakom oss och vi blickar framåt mot de som ligger framför oss, det finns alltid prövningar framför oss. Vi ska nog klara de med.

Det är alla hjärtans dag och jag kan inte minnas…

Om jag bara kunde minnas

Var det en vår eller höstdag som vi stod där vid Toftasjön, den dagen jag förälskade mig i min fru, den dagen mitt hjärta och min själ fann värme i hennes leende

Om jag bara kunde minnas

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin världenAnders Reitmaier's Fotoblogg.

%d bloggare gillar detta: