Nytt på hemsidan

1 april, 2014 § Lämna en kommentar

Hemsidan reitmaier.se fortsätter att trilla på plats, nytt på sidan: Dagbok

 

Gå gärna in och följ den sidan med

Annonser

I skidbacken

20 februari, 2014 § Lämna en kommentar

Sista snön i backen, vintern kryper undan, dags för ett sista åk. Ett sista åk innan hemfärden och varm oboy.

Sedan mot vår

Och sommar

And we sang the outdoor song

18 januari, 2014 § Lämna en kommentar

for snowy weather……

DSCF0477-Redigera

 

En nyårsafton

5 januari, 2014 § Lämna en kommentar

DSCF0440-Redigera-2

Det är nästan 30 år sedan vi firade nyår ihop senast, Lelle och jag. 30 år och en otalig massa mil, han i sina skor, jag i mina. Då för 30 år sedan hamnade vi i en bygdegård ute på på någon mörk plats. Vi hade skaffat hemkört båda två, det blev en helkväll därute.

Denna gången är vi hemma hos oss, inget hemkört men väl några goda pilsner. Festligheterna är lugnare och kretsar mer runt maten och sällskapet. Det händer mycket på 30 år, man utvecklas, förändras och formas. Svårt att inte göra det på livets oförutsägbara resa. Inte kunde man då, en nyårsafton på -80 talet föreställa sig att vi skulle sitta här så långt senare och fira tillsammans igen, sitta ned och snacka som om de 30 åren aldrig gått. En av livets alla märkliga turer.

Tiden och livet hör ihop, de flödar var för sig, men ändå sida vid sida. Var och en på sitt sätt omöjliga att påverka. Jag märker det på mig själv och min fru och på barnen. En dag börjar de skolan, nästa flyttar de hemifrån, startar upp sitt eget liv.

Och jag märker det på våra djur. Tiden går och en av de tunga sakerna med hundar och katter är att deras liv är så oerhört mycket kortare än vårt eget. 10, 11, kanske 12 år eller mer, men de tar ändå slut, till sist stå man där vid vägs ände.

Lucia

13 december, 2013 § Lämna en kommentar

Skön tid, Luciatid.

Underbart att uppleva lussetågen och kul att se att så många barn glädjs åt att vara med i lussandet. Sitter och lyssnar på Musikhjälpen, ytterligare ett ljus i mörkret som ger hopp i de mörka tider som råder i Sverige. I några dagar har det nästan bara kommit positiva nyheter om hur det kan vara när människor gör gott och man blir varm i själen, det finns hopp!

Mörkermänniskorna har kravlat tillbaka under sina stenar igen, i alla fall för några dagar. Låt oss se tillsammans se till att de stannar där!

Där jag bott

8 december, 2013 § Lämna en kommentar

There´s a storm coming our way

14 november, 2013 § Lämna en kommentar

Det började med tidiga varningar från väderlekstjänsten. De befarade det värsta scenariot och uppdaterade sina varningar efterhand. Sakta rullade stormen närmre, vinden rev och slet, kastbyar lämnade förödelse efter sig på vägen upp genom Europa. Några drabbades hårt, några klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Någon sa att det var det var den värsta storm de upplevt, någon sa att den var mild, att det var värre stormar förr. Så är det ofta, värre förr, eller bättre, större, starkare, hårdare. Stormen -75, -90 eller -92, om det nu var någon storm då, var mäktigare. Det ligger nog i människans natur att jämföra med förr och konstatera att det var på ett annat sätt förr, eller om det nu är minnet som sviker, kanske till och med fyller i detaljer som inte fanns.

Den här gången tillhörde vi de som klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Ett nedvält träd precis framför bilen, en undanmanöver och en krossad spoiler. Några stolar på altanen som seglade iväg i trädgården och lite knäckta träd här och där i skogarna runt omkring. Gudrun var en värre prövning för oss. I skogarna runt omkring föll träden som klumpiga, gigantiska dominobrickor. Vi stod på altanen, tittade ut i mörkret och lyssnade på förödelsen. Det närmsta jag kan komma det ljudet är när man bryter spaghetti innan man stoppar ned den i det kokande vattnet, men det här ljudet var förstärkt flera hundra gånger. Ett ruskigt ljud, en ruskig känsla, aldrig har jag väl känt mig så liten som just då. Skogspartiet mellan byn och vårt hus var en underbart vacker gammelskog som efter stormen var näst intill helt utraderad, mer likt ett jättarnas plockepinn än ett stycke natur.

Eller om det är minnet som sviker mig, kanske fyller i några detaljer åt mig…..

Men den underbara gammelskogen saknar jag, den var vacker…..

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin OskarströmAnders Reitmaier's Fotoblogg.

%d bloggare gillar detta: