Energiboost a la punk

6 mars, 2014 § Lämna en kommentar

DSCF1257-Redigera

Det är svårt att inte ha ett leende på läpparna när vi åker hemåt i natten, min grabb och jag.

Charta 77, Troublemakers och Sveriges förmodligen bästa rockscen har bjudit på en energiboost av högsta klass.

Jag har en känsla av att jag kommer att somna och vakna igen med det där leendet fastklistrat i ansiktet. Denna underbart stökiga, slamrande, larmande och välspelade punkenergispelning var ett lyckopiller. Publik framför scen, på scen, vatten över publiken, öl över publiken, vatten i pedalboarden, på gitarrerna, på trummorna, flaskor som rullar, lyckliga människor som stökar runt och mosh pit. Precis så lagom kaotiskt som det ska vara en sådan här kväll.

Innan jag somnar skrattar jag för mig själv åt bilden av hur Systrarna Grimh försöker att fösa tillbaka scenen till sitt rätta läge igen, för har inte scenen flyttat på sig denna kväll då lär det krävas dynamit för att flytta på den.

Punken fick jag kontakt med någonting på mitten av -80 talet och den tog mig med storm. Rakheten, enkelheten och ärligheten i 3 ackord träffade mitt innersta. Var jag ”punkare”, Tja, eller nja, njae, jag vet inte… Punken var bland den första musiken jag träffade på som bar på ett politiskt budskap. Som vågade ha en åsikt och stå för den, rätt eller fel. Många av åsikterna tog jag till mig och många av dem bär jag med mig än idag. Är jag ”punkare”? Tja, eller nja, njae…. Men det är inte det viktiga för mig vad jag är. Jag vet vad jag tror på, vad jag tycker är rätt eller fel. Ibland tror jag rätt, ibland tror jag fel……

Och som sångaren i Charta 77,  Per Granberg,  säger: -Vi finns här än….

Det ger hopp, att det finns de som trots medieskvalet står upp för sina åsikter. De som står emot, som drar gränser för rätt och fel. Att det finns de som fortfarande vill och orkar försöka påverka. Under veckodagarna går de tillbaka till sitt kontor, sin verkstad eller till den vårdinrätting de jobbar på, för att nästa helg återuppstå, om och om igen.

Under kvällen råkar jag överhöra några konversationer. Gamla punkare som med tydlighet manifesterar att de var med från början. Den yngre generationen får klart och tydligt höra att de knappt var födda då när de gamla i gamet var med. Det var mer allvar då, mer på riktigt, mer äkta, i alla fall om man ska tro de som berättar om det, de som minns den gamla goda tiden.

Jag tycker att det känns som ett klassiskt uttryck för äldre att ifrågasätta yngre.

Själv tittar jag på de unga och ser hopp

Hopp om en framtid, om en möjlighet till förändring, hopp om vilja.

Denna kväll när jag står där jämte min 17 åriga son och ser leendet på hans läppar, ett leende vackert som punk, minns jag att en av de saker som punken lärde mig var att vår protest ofta handlade om just vuxnas sätt att se ner på och ifrågasätta oss unga.

Jag inser att jag under många år glömt bort just det

Jag ser det i hans leende

Ett leende vackert som punk

På Sveriges bästa rockscen

Annonser

Taggad: , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Energiboost a la punkAnders Reitmaier's Fotoblogg.

Meta

%d bloggare gillar detta: