20 år

23 februari, 2014 § 5 kommentarer

_MG_2151-Redigera-Redigera

Om jag bara kunde minnas, var det höst eller vår?

Om jag bara kunde minnas

20 år är en lång tid och det hinner hända mycket i en människas liv

Jag hann med min barndom, minns inte särskilt mycket av de första åren. Har sett en bild när jag åker bobbycar med farsan i vardagsrummet. Han ser glad ut, jag med. Någon bild med morsan som kan vara ett minne, en djurpark någonstans.

Jag hann börja lekis, ta mig igenom låg och mellanstadiet och börja högstadiet. Jag hann gå igenom ungdomens identitetssökande. Rastlösa kvällar, först på Oskarströms och sedan Halmstads gator. Jag hann med den första fyllan. Jag hann bli vild och lugn igen.

Jag hann få min första kyss och jag hann ligga med en tjej för första gången efter lång tids trånande. Inget rulla runt bland mjuka kuddar som på film, mer fumligt, valhänt och trevande.

Jag hann göra lumpen, men det vetefan om det gjorde mig till man.

Jag hann skaffa min första hund, vilket med tiden skulle föra mig längs stigar jag aldrig kunnat ana.

20 år är en lång tid, det hinner hända mycket…

Men om jag bara kunde minnas…

Vi träffades av en slump, en av de där omständigheterna där allt stämde just där, just då. Ett modigt beslut av en blyg man, ett telefonsamtal, en utsträckt hand, en chansning.

Vi stod där vid Toftasjön, min blivande fru och jag. Minnet av hennes leende finns kvar, hon ler inte lika ofta nuförtiden, men när hon gör det blir jag varm i hjärtat. Ibland kan jag blunda och se det framför mig, det där leendet. Leendet, sjön och hennes lägenhet på Vallås. Tv:n som bara hade en färg, gul. Vi satt och tittade på Dokument utifrån,  alla såg ut som de drabbats av akut gulsot.

Mitt mod var förbrukat efter telefonsamtalet, hon frågade om jag var blyg, vi kysstes för första gången. Kysstes till Dokument Utifrån, där alla hade gula ansikten

Nej, vi har inte levt ett liv på rosa moln. Det har funnits tillfällen när jag tänkt nu går jag min väg och det har funnits tillfällen när hon har tänkt att nu går hon sin väg.

Jag förstår henne, jag är ingen lätt människa att leva med. Men jag är jag

20 år är lång tid

Många dagars kamp för att sakta växa samman. Tider med hårda ord och tårar, som en prövning på om vi verkligen ska växa samman. Men också dagar med kärlek och förståelse, de där dagarna som blir som klister mellan två människor.

Dagarna som får kärlek och förståelse att bli djupare för varje år

Här står vi nu, vi och vår familj. Vi har tagit oss igenom de prövningar som ligger bakom oss och vi blickar framåt mot de som ligger framför oss, det finns alltid prövningar framför oss. Vi ska nog klara de med.

Det är alla hjärtans dag och jag kan inte minnas…

Om jag bara kunde minnas

Var det en vår eller höstdag som vi stod där vid Toftasjön, den dagen jag förälskade mig i min fru, den dagen mitt hjärta och min själ fann värme i hennes leende

Om jag bara kunde minnas

Annonser

Taggad: , , , , , , , ,

§ 5 svar till 20 år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande 20 årAnders Reitmaier's Fotoblogg.

Meta

%d bloggare gillar detta: