Bra dagar

4 februari, 2014 § Lämna en kommentar

DSCF0834-Redigera

DSCF0071-Redigera

Man skapar sina bra dagar. Det är viktigt, det är de som blir andningshålen i tillvaron. Andningshålen och energin.

En vanlig lördag, en av de där gråa vinterdagarna, januari har precis gått över i februari. Snön har fallit men vi kan ana mildväder i luften. Vi får nog stå ut med den milda vintern ett tag till, än så länge långt till sommar.

Vi sitter på Skånskan, Mikael och jag. Bälgar i oss kaffe, pratar bilder, funderingar och ideér. Det är trångt, nästan för trångt, precis som det brukar vara på Skånskan. Men mackan och cappucinon smakar bra. Värmer kropp och själ, liksom samtalet värmer. Att få sitta och filosofera fritt runt bilder och livet i allmänhet är en skön känsla. Det är ett tag sedan vi satt och fikade sist, men samtalet flyter på som det vore igår.

Vi vandrar ut i snöblasket, till Hallands Konstmuseum för att se en utställning med Hiroshi Hamaya. Det är utsnitt ur hårda liv i ett japanskt vinterlandskap. Hårda bilder på flera sätt. Innehållsmässigt berättar bilderna brottstycken ur hårda liv och stilen på bilderna är hård, som för att förstärka känslan i dem. En skön grafisk form gör dem intressanta och vackra.

Jag fascineras av att bilder kan ta mig med till andra sidan världen och bakåt i tiden. Berättelser om livet människor levde där och då, för femti år sedan. Få mig att förstå, beröra mig, väcka empati och nyfikenhet för de människorna som är på bilderna. Det är som att resa och se andra kulturer. Det är bra, det är ett sätt att föra människor närmre varandra.

Livet som människor levde då var hårt, hårt både på ett fysiskt och psykiskt plan. Fysiskt hårt för att slita ihop till den dagliga brödfödan och psykiskt sett en hel del oro och ångest. Att bli sjuk eller oförmögen att arbeta kunde i värsta fall bli en dödsdom.

Utvecklingen under de senaste åren har i många fall gjort arbetet mindre slitsamt fysiskt sett, men trots alla hjälpmedel så lever vi idag under lika stor, om inte större press och stress. En del av stressen är skapad, en del påtvingad, våra liv är hårdare än vad de behöver vara. I samhället finns människor som lever på gränserna nu som då, människor som kämpar för att varje dag kunna sätta mat på bordet, kämpar för att överleva. De där människorna ingen vill se.

I mina ögon är det inte utveckling att människor i ett samhälle ska fara illa. Oavsett varifrån de kommer eller vad som fört dem till den plats där de är i dag. Inte utveckling utan avveckling.

På museet träffar vi Magnus, en annan god vän jag gärna pratar bilder, fotografering och om livet med. Trots att Mikael och Magnus inte har träffat varandra tidigare blir samtalen otvungna och intressanta. Vi avslutar utställningen och fortsätter vårt samtal över en kopp kaffe. För mig är det personligt att diskutera bilder, kräver förtroende.

Som att ta en bild, komma nära i sina bilder, hitta förtroende.

Samtidigt som den nyfallna snön ute får en ordentlig törn av mildvädret och den vinter vi trodde till sist skulle komma föses tillbaka, känner jag att förtroendet infinner sig.

Vi sitter där en lång stund, för trådarna vidare, lyssnar, nickar instämmande, hittar nya trådar.

Jag går tillbaka till bilen med lätta steg trots att jag är medveten om att parkeringstiden gått ut för länge sedan. Inte ens en p-bot skulle kunna sänka humöret en sådan här dag. Till min glädje är framrutan tom, ingen bot.

Annonser

Taggad: , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Bra dagarAnders Reitmaier's Fotoblogg.

Meta

%d bloggare gillar detta: