I mitt liv har jag förmånen att ha några riktigt goda vänner, den där typen av värdefulla människor som bara finns där. Putte är en av dem, han är en enkel människa med ett stort hjärta som han följer. Att göra det som hjärtat säger till dig, ändra, vända upp och ned på saker utan att vara rädd för det som sker är en konst. Jag beundrar min vän för att han är det han är och för att han besitter konsten att lyssna på och följa sitt hjärta. Jag vet att han många gånger har tagit steget mot det okända, just för han suttit tyst och hört hjärtat viska.

Jag är glad att han finns, vår historia går långt tillbaka, ända till barndomen då vi lekte tillsammans i Slättåkraskogarna. Vi har spenderat en barndom tillsammans och det har skapat band. Under tonåren gjorde omständigheterna att vi kom ifrån varandra, men för några år sedan fann vi varandra igen. Det är kändes speciellt, som att hitta hem.

Bilden ovan får mig att tänka på att vi ofta behöver ett ställe att vila och vänta på när vi är på väg. Ett ställe där vi kan slå oss ned och bara vara en kort stund, låta vinden friska i och snöglopen yra runt omkring oss utan att få oss att ändra oss, gå hem. När vi är på väg…….

En underlig kommentar från en vän fick mig att börja fundera, kommentaren var inte illa menad, men ganska plump. Efter ett tag insåg jag att vännen antagligen berättat mer om sig själv än om mig och att personen inte förstått egentligen. Jag insåg även att kommentaren bekräftade att jag är mina idéer trogen, att jag inte har hänfallit till att göra som andra skulle gjort det, eller vill att jag ska göra det, utan fortfarande följer mitt hjärta. Det är det jag har och för mig är det viktigt att följa det. De människor som jag beundrar mest är de som inte väljer att gå smidigaste och enklaste vägen, utan följer sitt hjärta och gör sin grej. Som Thåström, en artist som jag beundrar oerhört mycket, han gör sitt, strävar på. Eller vissa fotografer, några kända och några som stretar på i tysthet, tar sina bilder på sitt sätt och finner tillfredsställelse i just det. Eller som Putte, en av mina bästa vänner. Han har den förmågan, att gå sin egen väg, göra det som hjärtat säger till honom.

Tro på din vision, tro på dig själv, vad de andra än säger, när allt rasar samman är det du själv och din vision du har kvar. Lyssna på ditt hjärta, det finns en sång i varenda själ, passion är nåt vi behöver så väl, ditt hjärta är alltid rött, ditt hjärta har alltid rätt, ditt hjärta stinker av blod och svett

Jag fastnade för grabbarna på långt håll, Izzy såg fantastiskt elegant ut och Tobbe verkade intressant. Vi pratade i nästan en timme, Tobbe, Izzy och jag. Det blev en stund jag fortfarande minns, inte bara genom bilder, Tobbe har blivit en god vän och har både inspirerat och stöttat mig i hundprojektet. Om Izzy kan jag bara säga att  vissa hundar behöver man bara sitta bredvid för att få en känsla av hur bra de är, han var en sådan.

Izzy fick jag tyvärr inte några mer chanser att plåta, kort efter vår stund solen på Andersberg gick han bort. Jag vet att han är saknad och ihågkommen och trots att jag bara träffade honom i en timme, har han kommit att betyda väldigt mycket för mig. Jag lärde mig något viktigt om livet under trädens skugga, den där vackra dagen på Andersberg.

Efter 15 års tränande och tävlande på högsta nivå insåg jag att tiden och motivationen inte räckte till längre, men den intensiva passionen för hundar och kärleken till det underbara djur som hunden är, fanns och finns än i dag kvar.       För något år sedan kom en vän med ett förslag, som blev till ett löfte, han sa -Varför slår du inte ihop dina intressen och passioner? Foto och hundar, plåta hundar som du skulle plåtat människor! Och ja, varför inte? Projektet drog igång, det ligger ännu i sin linda, men nu börjar lite delar av målet utkristalliseras.

Så mycket är klart, att det ska bli en fotobok och en utställning, temat baseras på min kärlek till hundar, människor och bilder.

Förhoppningsvis blir det en bok för oss som älskar hundar, en bok som berättar lite om personligheterna framför kameran och kanske även om personen bakom kameran.

Jag kommer att presentera bilder från mitt pågående arbete, om bilderna kommer med i slutproduktionen är inte klart, men de bilder som publiceras anser jag själv vara värda en publikation.

Pia, Aleskogen Halmstad

Den här bilden på Pia var en av de första bilderna som satte riktning på projektet.

Vägval

Byn byggdes av människor med kraft och engagemang. Många av dem kom från svåra förhållanden och inte fick de det lätt när de kom hit, men de gjorde sitt bästa.

Herbert

Men med gemensamma krafter gjorde de tillvaron dräglig, trots vitt skilda nationaliteter har Oskarström aldrig varit utsatt för större konflikter av etniskt ursprung.

Jag tror personligen att det är den här typen av krafter som måste till för att välja väg. Någon sa att de unga måste ta vid, men jag tror att de gamla måste berätta historien, lära ut. Den som glömmer sin historia är dömd att återupprepa den.

Minnen från tider som flytt

En plats du älskat och hatat, platsen där ditt hjärta blev krossat för första gången och du krossade ett annat hjärta för första gången, platsen där du fick din första kyss och drack din första öl, eller om det var tvärtom. Här förlorade du din  ungdom , eller kanske du vann den, den här platsen var delaktig till att forma dig till den du är. Här andas själva gatorna din bakgrund, du känner igen de ansikten du möter, ansiktsdrag som skapats av ett brukssamhälle på väg mot sin egen undergång, men även ansiktsdrag som vädrar morgonluft, framtid och en tro på morgondagen.

Eftersom det är ett pågående arbete är det i nuläget inte bestämt en klar inriktning, idéer finns men är än så länge just bara idéer. Det färdiga arbetets utformning är inte heller bestämt, kanske en bok, eller en utställning, kanske båda. Jag kommer lite då och då att presentera olika bilder från projektet, i de flesta fall lösryckta bilder utan någon tråd, men jag börjar med en serie bilder som berättar lite om hur stämningen i  det här lite sargade brukssamhället är i dagsläget.

Ett brustet samhälle

I dimma