Som Thåström

Bilden ovan får mig att tänka på att vi ofta behöver ett ställe att vila och vänta på när vi är på väg. Ett ställe där vi kan slå oss ned och bara vara en kort stund, låta vinden friska i och snöglopen yra runt omkring oss utan att få oss att ändra oss, gå hem. När vi är på väg…….

En underlig kommentar från en vän fick mig att börja fundera, kommentaren var inte illa menad, men ganska plump. Efter ett tag insåg jag att vännen antagligen berättat mer om sig själv än om mig och att personen inte förstått egentligen. Jag insåg även att kommentaren bekräftade att jag är mina idéer trogen, att jag inte har hänfallit till att göra som andra skulle gjort det, eller vill att jag ska göra det, utan fortfarande följer mitt hjärta. Det är det jag har och för mig är det viktigt att följa det. De människor som jag beundrar mest är de som inte väljer att gå smidigaste och enklaste vägen, utan följer sitt hjärta och gör sin grej. Som Thåström, en artist som jag beundrar oerhört mycket, han gör sitt, strävar på. Eller vissa fotografer, några kända och några som stretar på i tysthet, tar sina bilder på sitt sätt och finner tillfredsställelse i just det. Eller som Putte, en av mina bästa vänner. Han har den förmågan, att gå sin egen väg, göra det som hjärtat säger till honom.

Tro på din vision, tro på dig själv, vad de andra än säger, när allt rasar samman är det du själv och din vision du har kvar. Lyssna på ditt hjärta, det finns en sång i varenda själ, passion är nåt vi behöver så väl, ditt hjärta är alltid rött, ditt hjärta har alltid rätt, ditt hjärta stinker av blod och svett